Sebastião Salgado | Gold

Museum - Öppet idag 09:00 ― 01:00

I utställningen Gold, designad och kurerad av Lélia Wanick Salgado, visas 13/9-17/11 de ikoniska fotografierna av Sebastião Salgado tagna 1986 i guldgruvan Serra Pelada i Brasilien. På Fotografiska Stockholm presenteras nu denna berömda serie i sin helhet och drabbar betraktaren med sin unika bibliska kvalité och starka universella berättelse om det mänskliga varat.

Det vi ser är inte bara människors lika hjärtskärande som heroiska kamp för ett bättre liv, utan även Sebastião Salgados kamp för deras bättre villkor.

Salgado, då ekonomistuderande med vänstersympatier, flydde på slutet av 1960-talet tillsammans med sin fru Lélia Wanick Salgado som unga det politiska förtrycket i Brasilien. Han motarbetades sedan kraftigt av maktens militär när han i början av 1980-talet försökte ta sig tillbaka till landet för att bevaka vad som pågick i Serra Pelada och ansökte om att få besöka gruvan. Men till slut 1986 fick han tillåtelse. Denna då världens största öppna guldfyndighet, belägen mitt i heta oländiga djungeln 430 km från Amazonfloden, lockade 52 000 guldletare varav många fick utstå orimligt hårt arbete för drömmen om en bättre tillvaro för dem och deras familjer.

– Vissa ser mig som bildjournalist. Det stämmer inte. Andra ser mig som aktivist. Det stämmer inte heller. Den enda sanningen är att fotografi är mitt liv. Alla mina bilder är kopplade till stunder som jag upplevt intensivt. Alla bilderna existerar för att livet, mitt liv, har drivit mig att ta dem, berättar Sebastião Salgado.

Här ses männen klättra på livsfarliga rangliga stegar medan de hackar sig in i berget, kroppar helt indränkta av smuts, svett och testosteron. Gold är lika mycket en hyllning till människans kamp för ett värdigt liv - som ett ifrågasättande av tingens ordning: Finns det verkligen inga bättre sätt än brutalkapitalismen för att hållbart fördela jordens resurser? Vare sig det gäller mänskligheten vilken, sedd som råvara, besitter en oändligt stor oanvänd potential - eller själva planetens naturtillgångar. Det går att se Salgados fotografier som ett ifrågasättande av rådande acceptans att den gyllene mänskliga potentialen slösas bort för att försvara ett fåtals monetära fortsatta övertag.

- Sebastião Salgados Gold är i dessa tider med skriande behov av att fylla allas våra mobiltelefoners (och snart allas elbilars) batterier med metaller och grundämnen, mer aktuell än någonsin. Fotografi för oss handlar om att beröra och väcka nya tankar, att inspirera till en mer medveten värld. Gold är ett lysande exempel på fotografins kraft och vi är mycket stolta över att nu ställa ut serien i sin helhet, säger Emilie Ackerman utställningsproducent Fotografiska Stockholm.

Män i olika åldrar, klasser och hudfärger lockades att klättra med 40 kilo tunga säckar på de skrangliga stegarna. Det är lätt att tro att de klättrar på varandra men så är inte fallet. Istället är detta en tablå över ett väloljat anarkistiskt organiserande av samarbete som guldletarna själva styrde upp. Varje lott på 3 x2 meter mutades in av en man (kvinnor var förbjudna i gruvan då de deras närvaro enligt militären skulle skapa konflikter), medan en annan finansierade själva guldletandet och vinsten delades lika dem emellan. Det tunga fysiska arbetet, med att hacka sig ned i berget och släpa bort slaggen, gjordes av inhyrda arbetare som drömde om att vara den som gick med/fick del av en påse som innehöll rikligt med guld. Sov gjorde man i skydd under nödtorftigt plasttak över ett par kvadratmeter yta.

– Snabbt förstod jag att vad som vid ett första betraktande såg ut som ett oorganiserat myller av människor i själva verket var ett ytterst sofistikerat system. Ett i vilket varje av dessa över 50 000 män som arbetade där visste vilken roll han hade valt att spela, säger Salgado.

Allt så väloljat att någon sällan dog trots deras utsatthet, sammanlänkade av den gemensamma drömmen och kampen för att finna guld. Det guld som kunde lyfta en person från yttersta fattigdom till hägrande rikedom och i några fåtal fall faktiskt även gjorde det.

– Under ett decennium skapades här ett lovande El Dorado men idag är Brasiliens största guldrush snarast en legend som hålls vid liv av några få lyckligas minnen, mycken smärtsam ånger – och fotografier, berättar Salgado.

Från att från början arbeta ute, ofta på fältet, vilket för empatiske Salgado till slut blev för påfrestande, började han söka sig mot andra uttrycksformer. Men alltid med fotograferandet i fokus och alltid lika passionerat engagerad i sin uppgift. Över 100 länder har han rest i för sina fotoprojekt och seriernas titlar talar sitt tydliga språk: Other Americas, 1986. Sahel: l’homme en détresse, 1986. Sahel: el fin del camino, 1988. Workers (i vilken Gold-serien skulle ingå), 1993. Terra, 1997. Migrations and Portraits, 2000. Africa, 2007. Genesis, 2013. The Scent of a Dream, 2015. Kuwait, a desert on fire, 2016. Alla med hustrun Lélia Wanick Salgado som producent och hon kurerar alla hans projekt.

– Salgados egen resa att från som ung anlända till Frankrike som politisk flykting till att motta den franska statens mest hedrande utmärkelse Grand Prix National är i sig en sedelärande berättelsen. Den gemensamma om vår förmåga till kamp för en bättre värld men även bevis på att hans driv att påverka varit framgångsrikt, säger Emilie Ackerman.

Gold är en klassisk fotografisk serie, ett legendariskt nyttjande av en teknik vars främsta egenskap är att väcka känslor och skapa reflektioner. Den som efter att ha sett Gold inte reflekterar över hur dysfunktionell och orättvis den icke hållbara fördelningen av jordens resurser är, har antagligen ett hjärta av sten. Samt ett stort behov av att söka sig djupare in i sitt inre för att finna sitt eget guld - det där glimrande åtråvärda som är mer värt än all ädelmetall i världen: humanismen, empatin, kärleken och det meningsfulla i vår existens. Vi är alla flockvarelser och vi behöver varandra. Salgados Gold på Fotografiska visar det med svart/vit skärpa.

Fakta
Sebastião Salgado, född 1944 i Minas Gerais, Brasilien och prisbelönt fotograf samt naturvän, bor i Paris tillsammans med hustrun Lélia Wanick Salgado som producerar och kurerar alla hans projekt. Flydde det politiska förtrycket i Brasilien och, efter att ha studerat ekonomi, började arbeta som fotograf 1973 i Paris med agenturer som Magnum fram till 1994. Då grundade han och Lélia Wanick Salgado Amazonas images – vilken idag fungerar som deras studio. Sedan 1990-talet har paret även arbetat tillsammans för en restaurering av regnskog i Brasilien och lyckades 1998 få denna mark att utnämnas till naturreservat och skapade Instituto Terra som ägnar sig åt återplantering, bevarande och utbildning i miljöfrågor.

⟶ Utställning: 13 september–17 november

FORTSÄTTER DU ATT SURFA PÅ VÅR WEBBPLATS GODKÄNNER DU ATT COOKIES ANVÄNDS I ENLIGHET MED VÅR INTEGRITETSPOLICY

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close