Aitor Ortiz

Aitor Ortiz har avbildat flera monumentala arkitektoniska verk. Men hans verk kan inte kategoriseras som uteslutande arkitektoniskt eller dokumentärt fotografi. Ortiz har förnyat det visuella språk som driver den fotografiska bilden allt längre bort från objektivt dokument, och i stället fört den närmre ett subjektivt uttryck för tid och plats.

Ortiz för dig till helt nya platser

Den spanske fotografen Aitor Ortiz har avbildat flera monumentala arkitektoniska verk, från Frank Gehrys Guggenheim Museum i Bilbao (Ortiz hemstad) till Millauviadukten i södra Frankrike och marmorbrottet i Markina i norra Spanien. Men Ortiz verk kan inte kategoriseras som uteslutande arkitektoniskt eller dokumentärt fotografi. Han är en konstnär som tillägnar sig arkitektoniska former för att skapa sina verk. I inledningen till The Photographer’s Eye påpekar John Szarkowski: “En konstnär är en person som söker nya strukturer att sortera och förenkla sin uppfattning om livets verklighet inom”. Detta är exakt vad Ortiz har åstadkommit.

Ortiz för dig till helt nya platser. Genom att använda analoga och digitala redigeringstekniker omarbetas bilderna så att det stämmer överens med hans vision. Ortiz har förnyat det visuella språk som driver den fotografiska bilden allt längre bort från objektivt dokument, och i stället fört den närmre ett subjektivt uttryck för tid och plats. Detta understryks av konsthistorikern Francisco Javier San Martin, som har påpekat att det finns en ”försäkran om självständighet hos fotografer i fråga om byggnader, deras antydan om att möjligheten existerar för dem att skapa sin egen arkitektur oberoende av verklighetens konstruktioner”.

Människor saknas

Människor saknas helt i Ortiz byggnader. De framträder obebodda eller till och med övergivna och präglas därför av en tidlöshet. Fotografierna visar en frånvaro av en berättelse. Men i stället finns berättelsens antites, dess slut. Berättelsen upphör.

Det är här den visuella spänningen i Ortiz bilder har sitt ursprung. Den börjar med strukturernas monumentalitet, i kontrast mot det statiska återgivandet. Denna osäkerhetskänsla är också påtagligt närvarande i dagens globala klimat. Frånvaron av en berättelse i Ortiz arbete reflekterar osäkra tiders anda. Men bortom logiken, mognaden och estetiken i hans konst ger han oss ett meditativt rum där vi kan projicera våra egna tankar och drömmar mot trygga pelare, belysta former och vida, grå ytor.

Curator Michelle Marie Roy