Vi använder cookies för förbättrad navigering, analys av trafikdata och i marknadsföringssyfte. Genom att acceptera så samtycker du till vår Integritetspolicy. Du kan när som helst uppdatera dina inställningar genom att klicka på "Samtycke till kakor" längst ner på varje sida.

Alternativ
Grundläggande

Dessa tekniker krävs för att aktivera de grundläggande funktionerna i vårt utbud av tjänster.

Analys

Dessa cookies samlar in information om användningen av webbplatsen så att dess innehåll och funktionalitet kan förbättras. Dessa cookies kan sättas av tredjepartsleverantörer vars tjänster vår webbplats använder. Dessa cookies placeras och används endast med ditt uttryckliga förhandsgodkännande.

Marknadsföring

Dessa cookies placeras av våra reklampartner på vår webbplats och kan användas för att skapa en profil av dina intressen och visa dig relevant reklam på andra webbplatser (över webbplatser).

Christer Strömholm

CHR.

Christer Strömholm | @Christer_Strömholm_PUTA_Palma_de_Mallorca_1959

Tio år efter Christer Strömholms bortgång presenterar Fotografiska utställningen CHR. Utställningen är en omfattande retrospektiv om Christer Strömholms konstnärskap och består av över 150 fotografier, både klassiska och aldrig tidigare visade, samt arkivmaterial, föremål, filmer, och ljudupptagningar.

stor integritet och mycket intensitet

“Att arbeta med fotografisk bild är för mig ett sätt att leva. När jag tänker efter och tittar noga på mina bilder så är de alla, på sitt speciella sätt, ingenting annat än självporträtt, en del av mitt liv.” – Christer Strömholm 1983

CHR. innehåller dels de klassiska fotografierna från 50- talets Paris, Spanien, Japan och USA, men även bilder på hans vänner från Place Blanche. Christer Strömholm arbetade nästan uteslutande med svartvitt fotografi och återkommande teman var döden, livet, det privata och vännerna. Strömholm fotograferade som han levde: med en stor integritet och mycket intensitet.

Ett sätt att leva Christer Strömholms (1918-2002) betydelse för svensk fotografi är obestridbar och hans bildspråk var helt och hållet hans eget. Strömholms signatur var CHR. något som blev hans signum genom hela livet. Enligt Strömholm själv handlar fotograferandet inte om att registrera en verklighet. Fotografen måste utgå ifrån sig själv, för bilden finns nämligen i fotografens huvud och inte i verkligheten framför kameran. Strömholm intresserade sig alltid mer för bilden än för tekniken.

Det har i år gått 50 år sedan Strömholm 1962 startade Fotoskolan tillsammans med Tor–Ivan Odulf. Skolan var banbrytande och metoderna var annorlunda. Christer Strömholm myntade begrepp som ”det befintliga ljuset” och ”personligt ansvar” och hans teorier förändrade synen och förhållningssättet inom svensk fotografi. När skolan upphörde 1974 hade över 1200 elever utbildats, varav många idag räknas till Skandinaviens främsta fotografer.

Bilder utan gränser

Christer Strömholm började studera måleri på 40-talet hos Isaac Grünewald och Otte Sköld. Han var frivillig under Finska vinterkriget och deltog i norska motståndsrörelsen. Efter kriget sökte sig Strömholm till Paris och det var där han upptäckte att fotografin var det uttryckssätt han sökte. Det var i Paris som han senare lärde känna de transexuella runt Place Blanche. Strömholms bildserie om dem, Vännerna på Place Blanche (1959-1968) anses vara hans mest banbrytande. Nattfåglarna, som de transsexuella kallades, blev Strömholms nära vänner. Bilderna är en personlig skildring av deras liv och de belyser rätten till ett eget liv och identitet. Vännerna på Place Blanche publicerades först 1983 på ETC-förlag som snabbt blev ett samlarobjekt. En nyutgåva av boken Les Amies de Place Blanche kom ut i november förra året.

Under hela sitt liv reste Strömholm väldigt mycket och likt en vagabond stannade han aldrig länge på en plats. Under 60-talet reste Strömholm flitigt främst i Frankrike, men även till Spanien, Japan och USA. Utställningen presenterar bildsviter från dessa resor och inspirerad av andra samtida ”streetphotographers”, så var det gatulivet han fotograferade. Flertalet bilder från denna period är mer spontana i sina uttryck och Strömholm skildrar vardagen mer än att fokusera på ett specifikt ämne.

Under senare delen av sitt konstnärskap blir Strömholms bilder mer lika collage, där han sätter samman upphittade föremål och arbetar med polaroidfilm. Bilderna blir mer abstrakta och likt stilleben. Återkommande i Strömholms hela konstnärskap är att han arbetade med olika teman och arbetsnamn. Hans bilder sorterades in i grupper som till exempel Dödsbilder (1954–1964), Privata bilder (1974–1982), Tecken och Spår (1982–1993) och Golgata (1993–1996).

Deadline

Strömholms första utställning var Till minnet av mig själv på NK i Stockholm 1965. 1966 gör Strömholm utställningen Dödsbilder och sedan tar det tolv år innan han 1978 ställer ut igen, då på galleri Camera Obsura med serien Privata bilder. Under slutet av 60-talet ger Strömholm ut boken Poste Restante (1967) vars titel reflekterar hans egna kringflackande liv. Boken är idag en eftertraktad raritet och ses som en av Strömholms viktigaste publikationer.

Strömholms stora genombrott kom med den omfattande utställningen 9 sekunder av mitt liv på Moderna Museet 1986. Efter denna följde ett flertal utställningar världen över. 1993 utnämndes Strömholm till professor i fotografi och 1997 tilldelades Strömholm Hasselbladspriset. Något innan Strömholms bortgång den 11 januari 2002 skriver den franska dagstidningen Le Monde en stor artikel om hans livsverk och han benämns som ”Le Grand Suedois”, den store svensken. I år visas även Strömholms fotografier för första gången i New York på anrika ICP, International Center of Photography.

Strömholm finns idag representerad på museer såsom MoMA, Metropolitan och ICP i New York och Centre Pompidou i Paris.

Utställningen är producerad av Fotografiska i samarbete med Joakim och Jakob Strömholm.

Curator: Maria Patomella

I samband med utställningen publicerar bokförlaget Max Ström den omfattande boken PS (Post Scriptum), ett verk om Christer Strömholms hela omfattande konstnärskap.