Vi använder cookies för förbättrad navigering, analys av trafikdata och i marknadsföringssyfte. Genom att acceptera så samtycker du till vår Integritetspolicy. Du kan när som helst uppdatera dina inställningar genom att klicka på "Samtycke till kakor" längst ner på varje sida.

Alternativ
Grundläggande

Dessa tekniker krävs för att aktivera de grundläggande funktionerna i vårt utbud av tjänster.

Analys

Dessa cookies samlar in information om användningen av webbplatsen så att dess innehåll och funktionalitet kan förbättras. Dessa cookies kan sättas av tredjepartsleverantörer vars tjänster vår webbplats använder. Dessa cookies placeras och används endast med ditt uttryckliga förhandsgodkännande.

Marknadsföring

Dessa cookies placeras av våra reklampartner på vår webbplats och kan användas för att skapa en profil av dina intressen och visa dig relevant reklam på andra webbplatser (över webbplatser).

Evelyn Bencicova

Merror

© EVELYN BENCICOVA I from the series Ecce Homo

Evelyn Bencicova arbetar genreöverskridande med många tekniker och ser fotografiet som medel att formulera det kreativa innehållet, snarare än att titulera sig fotograf. I utställningen ‘Merror’ (error/mirror) på Fotografiska pyr en känsla av obehag såväl som lustfylld njutning och lockar betraktaren. Sterila minimalistiska, svala och stramat avskalade scenerier som samtidigt pulserar av flow och energi. Vare sig det är en vacker scen av kontakt mellan en hårlös katt hållen och en lika hårlös kvinna, eller arkitektoniska formationer byggda av kroppar – de speglar ett visionärt konstnärskap.

© EVELYN BENCICOVA I Dior
© EVELYN BENCICOVA I Dior

kusliga kompositioner

En visionär visuell konstnär, som besitter en snarast uråldrig vishet och förmåga att “möta den andre”, och ur det lyckas fånga de där magiska ögonblicken som blir till brännande fotokonst. Det är ett sätt att beskriva Evelyn Bencicova, och med sann konstnärlig approach till livet är hon helt öppen för att tolkas av andra. Precis som hon själv ständigt tolkar tillvaron och låter den bli till egna visuella och existentiella mönster.

– Jag drivs av ett mycket stort intresse för mina medmänniskor, vilka jag studerar jämt. Mina verk består av många lager, vare sig det gäller att ta ett porträtt eller till exempel skapa ett verk där modellernas kroppar, ofta mina vänner, bildar symmetriska arkitektoniska kompositioner. Vilka på ytan harmonierar men har inslag, ofta absurda, som skaver vilket gör att bilden av ibland upplevs obehaglig, berättar Evelyn Bencicova.

Evelyn Bencicova född 1992 i Bratislava, Slovakien studerade konst och mediavetenskap vid Konstakademin i Wien och vann Hasselblad Master Award 2016. Hon arbetar genreöverskridande med många tekniker och ser fotografiet som medel att formulera det kreativa innehållet, snarare än att titulera sig fotograf. Nu aktuell på Fotografiska med Merror, hennes första stora utställning som visar serierna ASYMPTOTE, Taste of leaving, Artificial tears, Close, Ecce homo, (an)organic, Faceless, Dior, och Alice. Dessutom visas videon till ASYMPTOTE gjord av Bencicova och Adam Csoka Keller.

– För mig är det unika mötet med den jag fotograferar helt avgörande, inte kameratekniken, och jag ser det som en gemensam process och ett samspel där jag ofta talar i termer av “vi”. För mig handlar det om att ge mötet möjlighet att uppstå. Jag ser som mitt ansvar att skapa bästa förutsättningar för personen att verkligen vara där, på riktigt närvarande i stunden. Den då kameran fångar det där åtråvärda som “bara händer”, vilket sker när du låter det hända snarare än försöker styra det dit.
Att lyckas kombinera gnistrande intellekt med den känsligaste intuition är en gåva som kräver sin tribut men öppnar för ett rikt liv. Ett liv där blicken sällan skyms utan alltid reflekterar och känner in omgivningen, som ständigt ser mönster, referenser och arketypiska symboler vilka omformas till ett unikt eget uttryck. Ett som ofta speglar den inre världens omedvetna processer vilka kommer till liv genom skapandet.

– Evelyn Bencicova kombinerar på ett mycket kreativt sätt olika stilarter och tekniker och förenar sin konstnärliga praktik med det kommersiella och det konceptuella, tillsammans med det visuella. Hon skapar kusliga kompositioner där modeller är placerade i mystiska miljöer omgivna av karakteristiska, kyliga färger. Hennes utpräglade stil uppmärksammas av en rad internationella kunder som Gucci och Cartier samt institutioner som Berghain, Kunsthalle Basel, The Slovak National Theatre and Ballet och Museumsquartier Vienna och vi är stolta över förtroendet att tillsammans med henne skapa Bencicovas första utställning, berättar Johan Vikner, Fotografiskas Exhibition Manager.

“Jag har tidigare fått förfrågan om att göra stora utställningar fast aldrig känt mig redo men Fotografiskas öppna och tillåtande attityd fick mig att ta steget att göra en retrospektiv på en karriär så kort som min, berättar Bencicova.”

Vad är det som gör kompositionerna så anslående och snarast suger tag i blicken på betraktaren? Att du direkt känner dig drabbad av att här uppstår kontakt och vid detta verk vill jag stanna länge. Vare sig känslan uppstår ur ett krypande obehag eller lustfylld njutning så triggas uppmärksamhet och nyfikenhet. Sterila minimalistiska, svala och stramat avskalade scenerier som samtidigt pulserar av flow och energi: En hårlös katt smeker sig mot hårlös kvinna eller tronar mitt bland fiskbitar. Kroppar bildar formationer av arkitektonisk symmetri som bryts och skakar om.

– I min arbetsprocess är jag metodisk och kontrollerar mycket. Det går ofta ut på att först skapa en arkitektonisk symmetri i vilken jag sedan placerar något som skaver, som starkt bryter av. Jag skalar bort nästan allt, först då finns det plats för det jag vill uttrycka.
Visst är hon konstskoleutbildad och kan sin konsthistoria, visst leker hon med dess referenser – men skapandet som kommer ur Evelyn Bencicova är helt nydanande och allt annat än färdigstöpt. Titeln Merror beskriver det väl. Denna mix av mirror och error, pekar i en riktning av att det perfekta komponerade och kontrollerade som speglas, skaver under ytan. Med budskapet om att det är där som möjligheten till genuina autentiska upplevelser finns.

– Nu på senare tid har jag insett att det ofta handlar om mina egna dolda rädslor som jag ger fysiskt uttryck i mina verk. Men det är jag sällan medveten om i stunden, då får jag bara en stark intuitiv vision och lust att iscensätta något. Det är först efter ett visst avstånd som den intellektuella insikten kommer. Skapandet är precis som livet en ständig process, och om någon som ser mina verk genom dem kan få syn på något om sig själv, och ibland kanske om mig, så är det fint men jag drivs inte av bekräftelsebehov. Istället är det bara något som måste göras, som måste få bli till.