Helen Levitt

Helen Levitt är en av vår tids främsta fotografer, en pionjär i den rörelse inom fotografin som kom att kallas ”street photography”. Urban Lyrics är en omfattande retrospektiv utställning över Helen Levitts konstnärskap. Utställningen består av fler än 120 verk varav merparten är vintage-fotografier.

ögonblickliga och poetiska betraktelser

Under 1930-talet börjar Helen Levitt fotografera med en ny slags småbildskamera av märket Leica. Till sin hjälp har hon en vinkelsökare som gör att hon i smyg kan fotografera gatulivet i stadsdelar som Brooklyn och East Harlem i hemstaden New York. Vinkelsökaren fäster hon på sin Leica, den gör det möjligt för Levitt att kolla åt ett håll men fotografera åt ett annat. Förutom fotografier från New York och Mexico samt diabilder tagna i New York mellan 1959 och 1988 rymmer utställningen filmen In the Street samt böcker och tidningar som Helen Levitt varit publicerad i.

Helen Levitts fotografier är ögonblickliga och poetiska betraktelser av ett vardagsliv vi kan känna igen oss i trots att tiden flytt. Levitt var influerad av Henri Cartier-Bresson, Walker Evans och Ben Shahn men framförallt har hon själv inspirerat många, bland andra svenska fotografer såsom Christer Strömholm och Walter Hirsch.

Helen Levitt var på sin tid en av få kvinnliga fotografer som arbetade som gatufotograf, först under 1940-talet blev det vanligare att kvinnor fotograferade. Gatufotografins genombrott berodde dels på Leicans uppkomst, före småbildskameran fanns det ingen möjlighet att fotografera spontant, tekniken var för långsam och kameran för stor. Viktigt var också det ekonomiska uppsvinget efter den stora depressionen som bland annat ledde till att befolkningen fick mer fritid, och därmed fler möjligheter att ägna sig åt fotografi.

Urban Lyrics är curerad av Jorge Ribalta

Om Street photography/Gatufotografi

För att definiera en bild som tillhörande genren street photography måste man se till valet av motiv. I bilderna ser vi den offentliga miljön, det kan vara en grupp människor på gatan, ett par vid ett kafébord eller en ensam man på en bänk. Vi ser ett fryst ögonblick som sedan fortsätter. Vi undrar vem människan i bilden är och vad som hänt före och vad som kommer hända efter fotograferingstillfället. Själva vandrandet är en central del inom stilen, att gå genom staden och under dessa promenader upptäcka detaljerna, rörelsen och känslorna som utspelar sig. Skillnaden mellan en dokumentärfotograf och en gatufotograf är hårfin men dokumentärfotografen har ofta ett bakomliggande syfte, att skildra något, medan gatufotografen är en spontan betraktare som på sin vandring fångar ögonblick.

Maria Patomella
Administrativ curator, Fotografiska