Inta Ruka

I Inta Rukas porträtt lär du känna människan. Blicken som möter kameran är oförställt naturlig. Fotografierna är personliga, avslöjande och avväpnande.

Varje porträttbild kräver förtroende

Inta Ruka är född 1958 i Riga i Lettland. Hon växte upp med sin mamma i en hyreslägenhet under enkla förhållanden och utbildade sig till sömmerska. På examensdagen fick hon en kamera av mamman och sedan dess har hon ägnat sig åt fotografi på heltid. Med kameran försvann hennes blyghet. Hon gick med i fotogruppen Ogre och lärde sig hantverket.

I början av 1980-talet reste Ruka till mammans hemby Balvi vid ryska gränsen för att fotografera. Hon följde med brevbäraren på cykel och fick träffa byns alla invånare. Fotografierna resulterade i bildserien My Country People (1983–2000). Projektet blev Rukas internationella genombrott när hon representerade Lettland på Venedigbiennalen 1999.

Liksom Sune Jonsson i Sverige (1930–2009) skildrar Inta Ruka en värld som är på väg att försvinna. Ruka arbetar som dokumentärfotograf men med ett eget förhållningssätt. Fotografierna är inte så mycket en social dokumentation, utan skildrar snarare Rukas intresse för människor och möten. Respekten för andra människors livshistorier är det som kännetecknar Rukas fotografi. Hon träffar dem hon ska fotografera, pratar med dem och väntar in bilden. Alla som hon porträtterat får en kopia av fotografierna som har tagits och ibland träffar hon dem flera gånger och tar nya porträtt. Till en del bilder medföljer handskrivna berättelser som påminner om korta noveller.

Varje porträttbild kräver förtroende. Människorna i Rukas fotografier har förtroende för henne eftersom de och hon har samma erfarenheter och samma bakgrund. Men hon kan också få människor att öppna sig och berätta om sina liv på ett sätt som gör att porträtten inte vädjar om medlidande utan inger en känsla av att varje människa har något viktigt att berätta.

Hon är självlärd och kopierar fortfarande sina bilder hemma

Inta Ruka är jämngammal med Maud Nycander som är en av Sveriges främsta dokumentärfilmare. Deras vägar korsades i Riga för flera år sedan och de har varit vänner sedan dess. När de känt varandra några år började Nycander filma Ruka och i dokumentären Fotografen från Riga (2009) presenterar hon Inta Rukas livshistoria. I Nycanders nya dokumentär Road’s End (2013) – med Lars Tunbjörk som fotograf – möter vi Daina, en av de kvinnor som Ruka fotograferat i flera år. Genom Intas och Mauds vänskap skildras frågor om kärlek, barn, lycka och sorg. Dokumentären Road’s End premiärvisas på Fotografiska.

Inta Ruka har aldrig varit verksam som pressfotograf utan bara med egna projekt. Den långsamma processen tilltalar henne. Hon är självlärd och kopierar fortfarande sina bilder hemma. Hon använder en klassisk Rolleiflex-kamera som hon alltid har på stativ, och arbetar med befintligt ljus.

Inta Ruka är en av Lettlands viktigaste fotografer. Hon har haft stora framgångar med utställningar i Storbritannien, Frankrike, Holland och Tyskland, och finns representerad i flera internationella samlingar. Förutom My Country People har Ruka arbetat med bildsviterna People I Happened to Meet (1988, 2000–2004) och Amalias Street 5 (2004–2008). I utställningen You and Me presenteras ett unikt urval av Inta Rukas verk.

Maria Patomella, curator