Vi använder cookies för förbättrad navigering, analys av trafikdata och i marknadsföringssyfte. Genom att acceptera så samtycker du till vår Integritetspolicy. Du kan när som helst uppdatera dina inställningar genom att klicka på "Samtycke till kakor" längst ner på varje sida.

Alternativ
Grundläggande

Dessa tekniker krävs för att aktivera de grundläggande funktionerna i vårt utbud av tjänster.

Analys

Dessa cookies samlar in information om användningen av webbplatsen så att dess innehåll och funktionalitet kan förbättras. Dessa cookies kan sättas av tredjepartsleverantörer vars tjänster vår webbplats använder. Dessa cookies placeras och används endast med ditt uttryckliga förhandsgodkännande.

Marknadsföring

Dessa cookies placeras av våra reklampartner på vår webbplats och kan användas för att skapa en profil av dina intressen och visa dig relevant reklam på andra webbplatser (över webbplatser).

Kirsty Mitchell

Wonderland

©Kirsty Mitchell_The Ghost Swift

Den 7:e december slår Fotografiska upp portarna till Kirsty Mitchells sagorike i vinterns stora utställning Wonderland – en dröm att förtrollas och omslutas av under årets mörkaste tid. Wonderlands magiska kreationer och skogsscenerier både berör och fascinerar. Mitchell inledde sitt intensiva, 5 år långa projekt sommaren 2009, några månader efter hennes mammas tragiska död i cancer 2008. Skapandet blev hennes flykt från en smärtsam verklighet, och hon sökte sig tillbaka till den gemensamma sagovärld de hade delat under hennes uppväxt. I skogen runt hemmet lät Mitchell fantasins karaktärer klättra ut framför kameralinsen. En vandring genom helande sorg i sagornas rike…

© The Secret Locked In The Roots Of A Kingdom
© The Secret Locked In The Roots Of A Kingdom

ett färgsprakande fyrverkeri

Berättelsen om Kirsty Mitchell och projektet Wonderland är som en saga. En saga med många bottnar, på många olika vis.

– Nu visas i utställningen för första gången alla de 74 fotografier som ingår i boken Wonderland. Utställningen blir en sagolik upplevelse – ett färgsprakande fyrverkeri där magi och verklighet möts på vägen vi kallar livet, säger utställningsproducenten Lisa Hydén på Fotografiska.

Allt började med en ung framgångsrik klädskapare utbildad inom konsthistoria som hade en mycket nära och kärleksfull relation med sin mamma. En engelsklärare vars största passion var litteratur och böcker och som ständigt delade med sig av denna glädje genom att läsa högt för sin dotter.

När modern drabbas av en hjärntumör rasar dotterns tillvaro samman, och i sin sorg söker hon sig ut i de gamla skogarna som omger hemmet långt ute på den engelska landsbygden. Med en otrolig detaljrikedom planerar och förbereder hon sina bilder genom att skapa de mest spektakulära kostymer och rekvisita som ibland tar flera månader att färdigställa. Varje verk är en hyllning till hennes mamma, frammejslad ur dotterns bleknade barndomsminnen av böckerna de en gång delade, blandad med hennes vuxna sorg och nyfunna andliga samhörighet med naturen.

Tillsammans med ett litet team bestående av modell, en make up-artist och sin make bygger hon sedan upp fantastiskt vackra scenerier ute i skogen som hon fotograferar. Alla är fyllda av dramatik och gestalter som väcker fantasin och skapar stark igenkänning hos betraktaren, trots att scenerna är helt nya skapelser som uppstått i hennes eget huvud. Som del av projektet börjar dottern blogga om sin sorg och projektet i skogen. Inläggen är väldigt känslosamma och röner allt större uppmärksamhet eftersom många människor förstår hennes upplevelser och kan relatera till det hon går igenom.

Bakgrunden till Kirsty Mitchells bok Wonderland, som nu alltså även blir en utställning på Fotografiska, är lika magisk och spektakulär som hennes fotografier från skogen.

“Vi kände att min mamma på något vis var med oss, därför var det viktigt att vi alltid gick ut i skogen och gjorde vad som var planerat, oavsett väder...”
...Så vi släpade ut dessa kreationer i snöstorm och hällregn för att låta det som skulle hända, faktiskt få hända. Hela känslan med denna hyllning till min mamma, var att det bara måste göras. Det var som att fly till en plats som kändes djupt meningsfull, mitt i allt annat, berättar Kirsty Mitchell.

kreativitet i mig som måste ut

Målet var att skapa en bok, en av högsta kvalité som svarade mot den stora innerliga kärlek som funnits mellan henne och modern, och den skulle nå ut till många människor. Flera bokförlag hörde av sig då projektet blev alltmer känt, men alla var fyllda av kompromisser.

– I det läget blev jag kontaktad av en branschprofil som sa att jag borde göra boken själv och att denna kunde bekostas som en crowd founding. Då skulle vi kunna få ihop tillräckligt för att anlita de bästa inom form och tryck. Vi bestämde oss för att försöka, min man och jag. När vi lade ut projektet på Kickstarter satt vi på helspänn; skulle någon vara intresserad överhuvudtaget? Sedan började det ticka, och ticka och ticka för det visade sig att så många människor som ville vara med och bidra, säger Mitchell.

Boken nådde sitt finansieringsmål inom 24 timmar, och efter 28 dagar hade Wonderland fått mer pengar än någon annan fotobok i crowd founding-finansieringens historia: 334 000 pund. Första upplagan sålde slut på två månader. Resultatet – en fotobok inte lik någon annan av absolut högsta kvalité i alla aspekter från papperskvalité till formgivning. En bok som gör fotografierna och hyllningen till mamma full rättvisa. Allt projektlett in i minsta detalj av en höggravid Mitchell, som födde sitt första barn på julafton 2015, bara två dagar efter att boken levererades till alla som hade hjälpt till att finansiera den världen över.

Men dramatiken i denna saga är inte slut med det. Åtta månader senare diagnosticerades den nyblivna mamman Mitchell med bröstcancer när hon var i Italien för att trycka andra upplagan av sin bok, och nästa kapitel i boken om livets utmaningar tog vid.

– Då blev jag helt fokuserad på att klara av detta och hela min energi lades på tillfrisknandet. Nu när jag efter två år blivit friskförklarad har jag så oerhört mycket kreativitet i mig som måste ut. Jag vet ju hur mycket läkning som ligger i att uttrycka sitt innersta vare sig det är med ord eller i skapandeprocesser, och vad mycket det ger att dela denna process med andra.