Marie Hald

Naturens krafter pulserar mellan magnifika rosa klippor rundade av tidens tand, i sällskap av kämpande människor. De är deltagare på ett av Utahs många så kallade ”Fat Camp’s” där det ständigt checkas in nya gäster för några veckor, eller upp till ett halvår, av mat- och träningsprogram. Viktminskningsläger världsberömda genom TV-programmet ”Biggest Looser”.

konstnärlig fingertoppskänsla

Marie Hald, 2018 års Young Nordic Photographer of The Year har med respekt och konstnärlig fingertoppskänsla fångat deras kamp för viktminskning.

Utställningen A New Me är en berättelse om människor som alla av sin läkare fått diagnosen att deras övervikt är livsfarlig. En berättelse om kampen för överlevnad.

Hon har en särskild blick för att blotta mänsklig utsatthet, utan att den porträtterade förminskas eller exploateras. 30-åriga dokumentärfotografen Marie Hald från Danmark är Young Nordic Photographer of The Year 2018. ”Det var bland annat Maries unika bildspråk med sitt melankoliska lugna uttryck som fångade juryn. På ett närgående personligt sätt utforskar hon sociala problem och samhällets påverkan på oss i allmänhet och kvinnor i synnerhet”.

Vinnaren av detta prestigefyllda stipendium erhåller 100 000 kronor, en mentor utsedd av Fotografiska samt en separatutställning. 1 juni är det dags att öppna Marie Halds A new me som hänger fram till 2 september och som mentor har hon den oerhört respekterade fotojournalisten Paul Hansen.

– Marie Hald är så skicklig att jag känner mig hedrad av att snarare se henne som en givande samtalspartner än att det handlar om ett klassiskt mentorskap, säger Paul Hansen.

Marie Hald som 2013 både var World Press-vinnare och fick pris för Årets Bild i Danmark, har ofta fokus just på de lägen i livet där tillvaron bränner till, när något ställs på sin spets. Dessa ögonblick vilka pågår i vardagen där Hald ömsint och brännande lyckas fånga både det lilla och det stora. Vare sig det gäller kroppar eller sammanhang.

I sin separatutställning A new me följer hon livet på en så kallad Fat Camp i USA/Utah i ett landskap som består av rosaskimrande bergsformationer där människorna kämpar för sin viktnedgång. Alla bär de en historia som berättar om orsakerna till deras stora viktuppgång, och deras drivkraft att nu vända den utvecklingen.

möter människor med öppenhet

I USA finns en hel industri för viktminskning i form av bantningsprodukter, viktminskning- kokböcker, bantningskläder osv osv. Men det är speciellt viktminskningsläger, vilka blev kända genom TV-serien “The Biggest Loser” som har varit intressant för Hald att undersöka och beskriva.

Hald reste till staten Utah i västra Amerika, känd för att vare ett slags nav för hälsointresse – särskilt på grund av den stora gruppen mormoner som bor i staten vilka har ett starkt fokus just på hälsa. Lägret hon besökte, Movara Fitness Resort, har också tidigare varit en del av konceptet The Biggest Loser. Här delade och följde hon vardagen hos den grupp kvinnor och män som checkat in för att starta en process av viktnedgång. Gemensamt för dem alla är att de av sin läkare fått diagnosen att deras övervikt är livsfarlig.

– Med mina fotografier vill jag komma nära de olika människor som lever på lägret och kämpar för att gå ner i vikt. Alla människor jag mött har en dramatisk historia, och det finns alltid en anledning till att de har blivit mycket tjocka. Detta kan bero på en livskris – skilsmässa eller död, och också på grund av sjukdomar som gör det svårt att hålla en låg vikt. Jag tycker att det är viktigt att berätta dessa historier – särskilt för att du som tjock ofta möter många fördomar till varför fetman uppstått som att människor bara är lata och ointelligenta etc. Under detta projekt har jag till exempel träffat advokater, tandläkare och socialarbetare som tagit sig till viktminskningsläger för att få kontroll över sin kropp.

Sina egna drivkrafter bakom A new me beskriver Hald hänga ihop med hennes tidigare projekt, med fokus på den mänskliga kroppen och våra olika förhållningssätt till den. I The girl from Malawa porträtterade hon flickor där anorexin med en besatthet driver dem, enligt sina definitioner, att vara perfekta. I Fat Front handlade det om människor som i den framväxande rörelsen, så kallade fetmaaktivister, som strider för rätten att som tjock vara nöjd med sin kropp och kämpar för att få samhället att acceptera detta.

– Nu var det dags att fokusera på dem som från kraftig övervikt vill gå ned i vikt. Med målet att lyfta fram människors personliga berättelser så att du inte bara ska se en tjock kropp och ha fördomar om den. Det är alltid en utmaning att fotografera sådana personliga historier som den här. Jag vet att många människor störs och vårda sin “personliga utrymme”. Så jag måste vara otroligt känslig och se till att jag inte överskrider för många gränser. Det är en balans där jag försöker flytta fram gränserna och gå lite längre än människor till början vill att jag göra. Men inte så långt att de ångrar de öppnade för mig.

Hald får ofta frågan hur hon kan komma så nära dem hon följer.

– Jag möter människor med öppenhet, vänliga hälsningar, nyfikenhet och en stor drivkraft för att skapa en poetisk historia. De kan se att jag är uppriktig och brinner för det gör – och därför vill de hjälpa mig. Tekniken jag använder är analog. Det bidrar till en mer stillsam process och hindrar att de jag fotograferar och jag själv direkt kan se bilden i kameran, vilket är ett stressmoment när man jobbar digitalt. Analogt ger ett välbehövligt lugn.

Fotografiskas Exhibition Manager Johan Vikner är mycket glad över att med Young Nordic Photographer of The Year kunna lyfta fram och inspirera yngre fotografer i Norden.

– Med Marie Halds A new me fortsätter vi att stolt skapa angelägna separatutställningar där spännande ungt nordisk fotografi speglar vår samtid.