Moustafa Jano
Every Person Has Lost Something
Nu ställer Fotografiska ut “Every Person Has Lost Something” med Moustafa Janos digitala fotografiska montage från krigets Syrien och den dödligt farliga flykten därifrån. Bilder som via sociala medier spritt sig över världen och väcker tanken: Det kunde lika gärna varit du!
Vi har sett dem om och om igen i media
De flesta människor har erfarenheter som delar upp våra liv i ett före/efter: När vi hade något – som vi förlorade: en kärlek, hälsa, frid. För Moustafa Jano från Aleppo, grafisk designer med eget företag och examen från konsthögskolan i Damaskus, finns det två helvetiska punkter där han förlorade sitt kärleksfulla fredliga familjeliv: När kriget i Syrien bröt ut och bomberna började falla över Aleppo – och sedan flykten i en gummibåt över Medelhavet.
Vi har sett dem om och om igen i media. De små gummibåtarna vars passagerare med skräckslagna, eller helt avstängda, ansikten riskerar livet för att fly undan inbördeskriget och IS terror. En av dem är grafiske designern Moustafa Jano. Hans fru och tre barn, varav den minste låg i mammas mage när pappa Jano tog sig över Medelhavet, är fortfarande på flykt i norra Irak. Själv kom 39-årige Moustafa till en flyktingförläggning i Karlshamn och ett litet rum han delar med två andra. Där arbetar han nu dag och natt med att genom fotografiets kraft att beröra, väcka världen till insikt och engagemang för att få slut på kriget.
“Alla vi som flyr därifrån gör det för livet. Jag vill med dessa fotografier få människor att inse i vilken skräck vi lever i Syrien. En skräck och plåga som är så stor att den får oss att fly och lämna våra hem, jobb och vänner i kampen för att överleva. Min drivkraft är att sprida budskapet att helt oskyldiga människor dör varje dag av både kriget och svälten... ”
världar som kolliderar och skapar bilder fyllda av oerhörd frustration
Hans bilder i digitala montage, uppbyggda av både egna fotografier och bilder som publicerats på internet för fri användning, har också fått en världsomspännande spridning. Till exempel den, i dessa Pokémon-tider, där en gråtande Pikachu sitter bredvid en liten pojke framför ett sönderbombat hus som tills alldeles nyss var någons hem. Centrala motiv är kombinationen av verklighet och dröm, världar som kolliderar och skapar bilder fyllda av oerhörd frustration, utsatthet och saknad. Barnen är i Janos bildskapande ständigt närvarande som den generation som fått börja sina liv i krig, eller där allt som var deras trygghet har slitits i bitar.
Kanske är barnen även symboler för en obotlig hopplöshet och längtan hos dem som tvingats fly sina hem och splittra sina familjer, precis som Jano. De ofta symboliska och ibland surrealistiska inslagen i hans bilder speglar den obeskrivliga hopplösheten i att se sitt hemland i spillror, men också att drömmar, trygghet och längtan är universella känslor som kan ryckas ifrån oss alla, säger Pauline Benthede, Exhibition Manager på Fotografiska.
Moustafa Jano beskriver den färd han gjorde över havet som det närmaste döden han har upplevt. Den delar hans liv i två delar, ett före och ett efter. Den överfulla gummibåten tog in vatten och innan en turistbåt kom till undsättning, drabbades Jano av insikten att han hamnat i den totalt ogripbara situationen att han skulle drunkna i Medelhavet. Sådana erfarenheter sätter sina spår.
Inbördeskriget i Syrien har sedan sin start växt till en av de värsta konflikterna i modern tid, en till synes ändlös strid som fyller våra dagsmedia på ett sätt som gör att flykt plötsligt verkar vara ett normaltillstånd. Europas närmaste öar från Turkiet och norra Afrikas kuster har fått nya betydelser. Vi lär oss namnen på Lesbos och Lampedusa och ser flytvästar, varav många rent livsfarliga förfalskningar, strösslade längs stränderna. Det kunde lika väl varit ditt liv, med ett krigets märke av före och efter allt togs ifrån dig….
Fotnot: Bilden på pojken och Pikachu (c) Moustafa Jano. Background photo WFP/Abeer Etefa.