Vi använder cookies för förbättrad navigering, analys av trafikdata och i marknadsföringssyfte. Genom att acceptera så samtycker du till vår Integritetspolicy. Du kan när som helst uppdatera dina inställningar genom att klicka på "Samtycke till kakor" längst ner på varje sida.

Alternativ
Grundläggande

Dessa tekniker krävs för att aktivera de grundläggande funktionerna i vårt utbud av tjänster.

Analys

Dessa cookies samlar in information om användningen av webbplatsen så att dess innehåll och funktionalitet kan förbättras. Dessa cookies kan sättas av tredjepartsleverantörer vars tjänster vår webbplats använder. Dessa cookies placeras och används endast med ditt uttryckliga förhandsgodkännande.

Marknadsföring

Dessa cookies placeras av våra reklampartner på vår webbplats och kan användas för att skapa en profil av dina intressen och visa dig relevant reklam på andra webbplatser (över webbplatser).

Ronald Nameth

Exploding Plastic Inevitable

Utställning | Ronald Nameth | Exploding Plastic Inevitable | Fotografiska Stockholm

Det var i april 1966 som den första fullständiga manifestationen av Exploding Plastic Inevitable eller EPI ägde rum på mötesplatsen Dom i New York City. EPI var en legendarisk miljö med mediaprojektioner skapad av Andy Warhol under det sena 1960-talet.

Vi alla visste att något revolutionärt var på gång

EPI bestod av visningar av Andy Warhols filmer tillsammans med musik av Velvet Underground som innefattade några av de mest dynamiska rockmusikerna som för tiden existerade, inklusive Lou Reed, John Cale, Sterling Morrison, Mo Tucker och sångerskan/skådespelerskan Nico. Förutom det innehöll EPI dans och uppträdanden av Warhols Factory Superstars. Det marknadsfördes som ” Livemusik, Dans, Ultraljud, Visioner och Ljussättning”.

Upplevelsen av EPI var lika spännande som den var överväldigande. När lyssnaren väl vant sig vid den inledande vågen av ljud från Velvet Underground, kunde denne på mötesplatsen höra undertonerna av Rhythm and Blues, improvisationer av free jazz såväl som den musikaliskt avantgardistiska och mystiska entonigheten hos kompositören LaMonte Young. EPI–spektaklet attraherade många besökare och drog till sig en hel del uppmärksamhet från media. Filmmakaren Barbara Rubin bjöd in poeten Allen Ginsberg att delta i eventet. Jacqueline Kennedy såväl som många tillhörande New Yorks konstsocietet bevittnade denna betydande kulturella upplevelse. Warhol uttalade sig om denna tid, ”Vi alla visste att något revolutionärt var på gång. Vi kände det på oss. Saker och ting kan inte se så här egendomligt och nytt ut utan att bryta någon barriär.”

Exploding Plastic Inevitable turnerade runt i USA från 1966-1967. På Poor Richard i Chicago, Illinois i juni 1966, gjorde filmmakaren och fotografen Ronald Nameth omfattande inspelningar av EPI under en veckas tid. Nameths inspelningar resulterade i en 18 minuter lång film och en installation bestående av fyra skärmar i kombination med musik av Velvet Underground och Nico. Det är Nameths fyr-projektions installation som återskapar Warhols EPI på Fotografiska. Utställningen inkluderar även ett urval printar av Nameth, från samarbetet med Warhols EPI.

Ronald Nameth har jobbat med film, elektronik, video och digital media från och med 1960-talet fram tills idag. Förutom Warhol, har Nameth samarbetat med flera nyckelpersoner inom de sköna konsterna såsom musikaliska innovatörer som John Cage och Terry Riley, fotograferna Aaron Siskand, Art Sinsabauagh såväl som många andra konstnärer och artister. Hans verk finns representerade i otaliga samlingar, inklusive the Museum of Modern Art i New York, Louisiana Museum of Contemporary Art, Musée d’Árt Moderne, Centre Pompidou, Paris, MACBA- Museum of Contemporary Art, Barcelona, and MUMOK- the Museum of Contemporary Art, Vienna.