Rymdteleskopet Hubble

Nu presenterar Fotografiska, i samarbete med ESA (European Space Agency) och Institutionen för Astronomi vid Stockholms Universitet, unika bilder tagna av det legendariska rymdteleskopet Hubble i utställningen Hubble – en resa i tid och rymd. Denna gigantiska kamera på dryga elva ton firar nu 30-årsjubileum. Under dessa decennier har den lärt oss alla mer om rymden – och fått vetenskapen att ständigt söka vidare om vilka krafter som egentligen finns där ute i Universum.

låta oss resa i tiden

Blinka lilla stjärna där…titta upp mot himlen och tänk dig att det 600 km ovanför vår jord färdas en kamera. För det är precis vad detta rymdteleskop vid namn Hubble är. En kamera som nu firar 30 år, som under dessa decennier skickat oss så unika foton att det revolutionerat astronomin och hur vi människor uppfattar universum.

Betydelsen av Hubble är enorm, som att en gardin dragits bort och vi genom denna kamera ser många många ljusår bortom det man kan uppfatta från jorden. Hubbles genomslag kan liknas vid när astronomen Galileo på 1500-talet drog bort första gardinen. Då när han lyckades att med ett teleskop studera himlavalvet och kunde observera helt nya saker man aldrig sett tidigare som till exempel Jupiters månar, berättar Göran Östlin, professor i astronomi vid Stockholms Universitet.

Du kanske har sett bilderna av fantastiska mångfärgade märkliga formationer, himlakroppar, galaxer, svarta hål (dessa syns ju inte men det som sker runt omkring dem av jetstrålar och gasmoln som rör sig väldigt fort, visar att det där finns något stort och tungt som ligger där och drar), stjärn-barnkammare, nebulosor…ja, vi har fått lära oss en massa nya begrepp som tidigare mest varit kända för astronomerna, och knappt för dem. I vår atmosfär finns det alltid störningar som gör bilden från ett aldrig så perfekt teleskop suddiga medan när kameran svävar i rymden så blir bilderna istället skarpa och dessutom krävs en mindre mängd ljus för att det ska kunna uppfattas genom teleskopet.

I samarbete med NASA, ESA och Institutionen för Astronomi vid Stockholms Universitet kan Fotografiska nu visa några av de unika bilder som under de senaste decennierna format och omformat sättet på vilket vi föreställer oss universum. I vår kommer en stor vetenskaplig internationell astronomi-konferens 5 mars-17 maj anordnas, för första gången i Stockholm, och i samband med detta pågår utställningen Hubble – en resa i tid och rymd.

Det Hubble gör nämligen är att låta oss resa i tiden. Bakåt. Ljusets hastighet är hög, men inte oändlig så när vi tittar långt bort så ser vi även tillbaka i tiden. När Göran studerar en av ’sina’ galaxer som ligger 100 miljoner ljusår bort så ser han dem som de såg ut för 100 miljoner år sedan. Ljuset startade sin resa mot oss när det fortfarande levde dinosaurer och innan det fanns människor på jorden. De ljusstarka blå jätte-stjärnor han där studerar finns heller inte kvar idag, de exploderade som supernovor ca 10 miljoner år efter att ljuset skickades iväg. De mest avlägsna galaxer vi kan observera med Hubble skickade ut det ljus vi idag ser för upp 13 miljarder år sedan, bara några hundra miljoner år efter Big Bang, och som fortfarande färdas i ljusets minne genom rymden.

hur vi kan se på vår samtid

Rymdteleskopet Hubble är namngett efter den amerikanske astronomen Edwin Powell Hubble, och har skapats och drivits som ett projekt gemensamt för NASA (National Aeronautics and Space Administration) och ESA (European Space Agency). Varför han fått namnge rymdteleskopet beror på att han för snart 100 år sedan var en av de första som kunde visa att det fanns galaxer utanför vår egen Vintergata och att universum därför var mycket större än man tidigare trott. Inte nog med det, avståndet mellan galaxerna ökar hela tiden eftersom universum expanderar.

Resultatet av dessa 30 år: Att det ständigt krävs nya teorier för att försöka förklara de fenomen som Hubble registrerar. Hubble har inte bara tagit oss på en resa bakåt i tiden, den har även tagit oss vidare i hur vi kan se på vår samtid och vilka okända krafter som faktiskt vi är en del av.

Det är fascinerande att vi ändå vet vi så pass mycket då det enda vi har att jobba med är pyttelite ljus som fångas av Hubbles objektiv, vi kan ju inte åka dit och kolla. Och det spännande med forskningen, själva livsnerven är sökandet, inte att slå fast en sanning utan ett ständigt omprövande. Så klart kan det vara lite jobbigt när vissa saker ändras så det man byggt en teori på visar sig inte stämma, så där krävs en viss ödmjukhet. Men vi astronomer är vana vid att handskas med en ganska obegriplig värld som vi inte kan lägga händerna på. Att nu få dela den med Fotografiskas besökare känns både viktigt och något att vara stolt över, avslutar Göran Östlin.