Utställningen är varken kronologisk eller retrospektiv. Genom att istället fokusera på det existentiella mänskliga tillståndet genom självporträtt, blir Two Hundred Seasons ett lekfullt möte med en konstnär som undgått kategorisering i fem decennier. Den observanta besökaren kommer lägga märke till att en tunn horisontlinje följer utställningens ytterväggar. Björkar som vajar i vinden, sångfåglar som sjunger, ugglor som hoar och grodor som kväker längs strandlinjen förhöjer sinnesintrycken.